Fartfyllt och händelserikt Svenskt Mästerskap har nått sitt slut

20190304

Försöker sätta ord på vad det är som får mitt hjärta att bulta lite extra för thaiboxningen, men kommer fram till att man måste uppleva för att veta. Kulturen, stämningen och linimentlukten som jag tjatar så mycket om. Det luktar Jenka. Ni vet, tuggummit som kostade 50 öre när vi var små. 

Jag har hunnit ta del av många mästerskap under min skribentkarriär. Inte minst helgens SM i thaiboxning som för första gången arrangerades i Göteborg. Måste erkänna att jag blev lite besviken när jag såg avhoppen av bland annat av Sofia Olofsson, Josefine Lindgren Knutsson, Filiph Waldt och Adel Ekvall Halila. Jag hade sett fram emot att se deras prestationer, men besvikelsen vände fort. 

Mästerskapet var fartfyllt och händelserikt. Under kvaldagarna var det bara en tävlingsring (brukar vara två), vilket gjorde att publiken fick se alla matcher. Bra!  Efter två halvlånga kvaldagar var det dags för Rondo att knyta ihop säcken för mästerskapet.

Söndagskvällen inleddes med nationalsång. Därefter väntade sjutton matcher som tog drygt sju timmar att avverka, trots att matchtempot var högt. Många ”nya” namn som tog plats på finalmatchkortet imponerade stort. 17-årige Anton Sjöqvist är ett namn värt att nämna. Vildaste matchen var mellan Freddy Gonzalez Castro och Kenny Hong. Även Sara Bengtsson och Ewin Ates kämpade i en jämn match.

För hemmafighterna gick det inget vidare under turneringen. Göteborgarna levde istället på det sista hoppet, Nicholas Bryant. Om efternamnet klingar rätt så har du nog fattat grejen (Miriam Bryants lillebror). Publikens stöd för honom var enormt. De skrek, hoppade, klappade och stormade ringen när Bryants arm höjdes till skyarna. Göteborg hade fått sitt första och enda SM-guld för i år.

Arrangemanget i sin helhet gjorde stort intryck, och de som närvarade kommer för alltid att minnas gårdagen. Jag har aldrig bevittnat en SM-finalgala som har känts så exklusiv. Lisebergs Rondo hade helt perfekt inramning, gjord för denna typ av event. Proffsgala feeling genom allt med tillgång till mat, dryck och underhållning i form av Lani Mo och Joel Alme. Den engagerade publiken med thaiboxningsfantaster, klubbkamrater och familj var pricken över i:et. De flög ur stolarna, applåderade och skrek med armarna i vädret.

Och den som underskattade debutanterna gjorde fel. Det var deras år i år. Jag är otroligt taggad på att se vad årets landslag kommer att bjuda på i kommande mästerskap.

Askaris summering

Kvällens avslut: Går till Mathias Jonsson, som för övrigt höll sitt löfte om att avsluta alla sina motståndare. Han besegrade Nasim Kazem i kvalmatchen, och Robert Nordkvist i gårdagens final.

Kvällens match: Nicholas Bryant vs. Jonathan Zeray. Jämn match, vacker thaiboxning och engagerad publik.

Bästa insats (samtliga är SM-debutanter):

  1. Nicholas Bryant för vinster över Gian Hoang och Jonathan Zeray.
  2. Christopher Bajo för vinster över Joakim Hägg och Marcus Sundin Liljedorff.
  3. Uma Galli för vinster över Sofia Holmer och Therese Gunnarsson.

Bästa klubb: Tullinge Muay Thaiboxning för grym insats av samtliga fighters, och för att ha kammat hem tre guld av tre möjliga.

Mathias Jonsson -63,5 kg, Jonathan Larsson -71 kg, Anton Sjöqvist -75 kg.

  

Jag satt nästan i ringen (bokstavligen) och tittade spänt på matcherna. Att se matcher på så nära håll. Det i sig är mäktigt. Att se lyckan i ögonen på de tävlande, höra det ekande ljudet av sparkarna. Att sitta så nära så man nästan kan känna hur ont det gör att bli träffad…Det är att känna sig levande.

Med det sagt så vill jag ha repris på gårdagen. Alltså, inte på TV eller så, utan på riktigt. Herregud, vilken kväll!

 

Text: Sara Abouzeedan 

Foto: Donatello Petrini 

 

Leave A Comment

Please note, comments must be approved before they are published